Applicering av höghastighetstålmaterial

Höghastighetsstålverktygsmaterialet består huvudsakligen av två grundläggande komponenter:Den ena är metallkarbid (volframkarbid, molybdenkarbid eller vanadinkarbid), vilket ger verktyget bättre slitstyrka;Den andra är stålmatrisen fördelad runt den, vilket gör att verktyget har bättre seghet och förmåga att absorbera stötar och förhindra fragmentering
Det har visat sig att kornstorleken hos snabbstål har stor inverkan på egenskaperna hos höghastighetsstål.Även om en ökning av mängden metallkarbidpartiklar i stålet kan förbättra slitstyrkan hos materialet, med ökningen av legeringshalten, kommer storleken på karbiden och antalet agglomerat också att öka, vilket kommer att ha en extremt negativ inverkan på segheten av stålet, eftersom stora hårdmetallkluster snart kan bli startpunkten för sprickor.Därför har främmande länder utfört forskning mycket tidigt för att eftersträva finkornigheten i höghastighetsstål.
I slutet av 1960-talet utvecklades den pulvermetallurgiska höghastighetståltillverkningsprocessen framgångsrikt i Sverige och kom in på marknaden i början av 1970-talet.Denna process kan lägga till fler legeringselement i höghastighetsstålet utan att skada materialets styrka, seghet eller slipbarhet, så att verktyget med hög hårdhet, hög slitstyrka kan absorbera skärpåverkan och är lämplig för bearbetning med hög skärhastighet och intermittent skärbearbetning kan göras.Den kombinerar dock den goda segheten hos höghastighetsstål med hårdmetallens höga slitstyrka.På grund av den fina och likformiga fördelningen av hårdmetallpartiklar i pulvermetallurgiskt snabbstål, förbättras dess hållfasthet och seghet avsevärt jämfört med vanligt höghastighetsstål med samma karbidhalt.Med denna fördel är pulvermetallurgiska höghastighetstålverktyg mycket lämpliga för bearbetningstillfällen med stor skärpåverkan och hög metallavverkningshastighet (såsom böjskärning, intermittent skärning, etc.).Dessutom, eftersom styrkan och segheten hos pulvermetallurgiskt höghastighetsstål inte kommer att försvagas av ökningen av metallkarbidinnehåll, kan ståltillverkare lägga till en stor mängd legeringselement till stålet för att förbättra verktygsmaterialens prestanda.Samtidigt, eftersom volfram (W) resurser är strategiska resurser, och moderna hårdmetaller använder volframresurser i stora mängder, har lågvolfram höghastighetsstål blivit en riktning för forskning och utveckling av höghastighetstål.Snabbstål som innehåller kobolt (HSS-Co) har utvecklats i ett stort antal i främmande länder.Senare erkändes det internationellt att det snabba stålet som innehåller kobolt med mer än 2 % koboltinnehåll var högpresterande höghastighetsstål (HSSE).Kobolt spelar också en självklar roll för att förbättra prestanda hos höghastighetstål.Det kan främja karbider att lösas upp mer i matrisen under härdning och uppvärmning, och använda hög matrishårdhet för att förbättra slitstyrkan.Höghastighetsstålet har bra hårdhet, termisk hårdhet, slitstyrka och slipbarhet.Kobolthalten i konventionellt höghastighetstål av kobolt i världen är vanligtvis 5% och 8%.Till exempel kännetecknas W2Mo9Cr4VCo8 (amerikanskt märke M42) av låg vanadinhalt (1%), hög kobolthalt (8%) och värmebehandlingshårdhet på 67-70HRC.Men speciella värmebehandlingsmetoder används också för att erhålla 67-68HRC hårdhet, vilket förbättrar dess skärprestanda (särskilt intermittent skärning) och förbättrar slaghållfastheten.Kobolt-höghastighetsstål kan göras till en mängd olika verktyg, som kan användas för att skära svårbearbetade material med god effekt.På grund av dess goda slipprestanda kan den göras till komplexa verktyg, som används flitigt internationellt.Kina har dock ont ​​om koboltresurser, och priset på kobolthöghastighetsstål är dyrt, cirka 5-8 gånger högre än vanligt höghastighetsstål.